KENNEL PATHSEEKERS

Vi finns på instagram & facebook!

0730801719

Södra Greningen, Östersund

©2018 Kennel Pathseekers, Amanda Vikner

Dejtande & parning

Uppdaterad: 15 aug 2019

Och så kom den där dagen, den dagen jag väntat på i ett 1,5 år. Det var tidigt på morgonen den 14 juni som Oskar satte sig på sängkanten bredvid mig när jag sov, jag vaknade av att han tittade på mig med ett stort leende och sa "gissa vad?!"


Jag visste direkt! Jag flög ur sängen, och där ute i solen på den morgonfuktiga gräsmattan låg hon, tittade på mig och såg ut att undra vad som hänt när jag helt plötsligt var så morgonpigg och ivrig. Vår vackre röda springare. Men jag vågade inte tro på det, så jag tog fram en toapappersrulle för att själv få det bekräftat. Mycket riktigt! Dagen är äntligen kommen!! Jag skrev till Amanda direkt, och de få valpköparna jag "lovat" valp till fick också reda på det direkt, och mamma såklart. Hjulies mormor. Sen åkte dom iväg för att jobba, Hjulie & Oskar. Och jag gick runt som på rosa moln resten av morgonen tills det var min tur att åka och jobba och komma tillbaka till verkligheten. Det var riktigt fint väder just den där dagen, det glömmer jag aldrig.


Vi bestämde direkt att nästa helg får vi åka ner och lämna Hjulie hos Amanda & Tiro. Det var midsommarhelgen, som vi sedan länge planerat att fira i Kiruna för att mamma & Micke skulle komma upp med husvagnen och mysa i norr med oss. Tur i oturen lovades det skyhöga mängder av regn i Kiruna, så vi packade gladerligen ihop vår packning och for neröver. I Arvidsjaur klarnade himlen upp, så där stannade vi för natten på en mysig men knottöversvämmad camping. Tur det finns Thermacell! Fredag morgon, den 21 juni, på midsommarafton, satte vi oss i bilen för att åka till Söderhamn där Hjulie för första gången skulle få möta sin noga utvalda kavaljer, som under tiden från att vi planerat parningen för 1,5 år sedan har samlat på sig 4 nya titlar. Imponerande, dom där två. Amanda & Tiro. Där möttes dom för första gången, utanför Tiros hus. Han visste direkt vad som var på gång. Han har ju gjort detta en gång tidigare. Vi tog en promenad och det visade sig direkt att båda drog lika mycket i kopplet. Skönt kände jag, det är inte bara jag som har en tollare som drar. Hjulie plockade kottar och Tiro kissade där han kunde. När vi släppte dom på Amandas tomt var Tiro superintresserad, medan Hjulie tyckte att alla Tiros tennisbollar var det häftigaste som hänt på den här dagen i alla fall. Hon samlade så mycket bollar hon kunde, hon hade nog inte sett en tennisboll på säkert ett år. Vi insåg att vi var inte riktigt där ännu, dag 9 på löpet var lite för tidigt.


När vi kom in i huset och bollarna var ur syn för lilla Lu så insåg hon att där fanns ju faktiskt en snygg kavaljer, en sån som hon så länge har velat flörta med! Hon bjöd in till parning några gånger och Tiro förstod precis vad hon gjorde, men han visade sin klokhet och förklarade för Hjulie att "vänta nu gumsan, du ska få se. Låt det här gro några dagar först".

Den 30 juni fick jag en bild av Amanda. "Såja!" En bild på de två tollarrumporna mot varandra som formar ett hjärta. På dag 17 av löpet fick dom till första hängningen, den varade i 17 minuter.


Den 1 juli dök bild nr två upp, de har fått till en andra hängning som varade i 16 minuter!


Nu håller vi alla tummar för att det finns en härlig kull som växa inne i Hjulies mage. Ultraljud kommer att bokas till vecka 30.

30 visningar
This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now